Sekundarschule A, B och C i Luzern

Sekundarschule nivå A, B och C syftar normalt på den schweiziska kantonen Luzerns skola efter primarskolan. A står för högre krav, B för utvidgade krav och C för grundläggande krav. Det är alltså undervisningsnivåer, inte betyg. För en svensk läsare liknar Sekundarschule närmast högstadiet i grundskolan, men Sverige har ingen nationell indelning där elever placeras permanent i A-, B- eller C-nivåer. I Sverige är A, B och C i stället betygssteg i skalan A–F.

Sökningen blandar tyskans Sekundarschule med portugisiskans níveis, som betyder nivåer. Den avser sannolikt inte Portugal utan Luzerns skolsystem i Schweiz. Det viktiga är att skilja mellan två saker: Luzerns nivåindelning organiserar undervisningens krav, medan svenska betyg visar i vilken grad en elev uppfyller betygskriterierna i ett ämne. En elev som går på nivå B i Luzern har alltså inte automatiskt betyget B.

För familjer som står inför övergången finns kantonens officiella information på Kanton Luzerns sida om övergången från Primarschule till Sekundarschule eller långtidsgymnasium. Där framgår att övergången efter årskurs 6 är ett eget vägval i skolgången och att Sekundarschule är en av flera möjliga fortsatta vägar.

Vad är Sekundarschule i Luzern?

I Luzern kommer Sekundarschule efter Primarschule. Eleverna byter till denna skolform efter årskurs 6 eller kan, beroende på förutsättningar och övergångsbeslut, gå vidare till långtidsgymnasium. Sekundarschule är en del av det som i Schweiz brukar kallas sekundarstufe I: skolsteget efter den gemensamma primarskolan och före nästa steg i utbildningssystemet.

Det schweiziska skolsystemet är kantonalt organiserat. Det betyder att benämningar, modeller och detaljer i organisationen kan skilja sig åt mellan olika kantoner. Man bör därför inte utgå från att nivåerna A, B och C fungerar likadant överallt i Schweiz. I Luzern är nivåerna tydligt definierade i det kantonala regelverket och i informationen till elever, vårdnadshavare och skolor.

”Die Sekundarschule gliedert sich in die Niveaus A (höhere Anforderungen), B (erweiterte Anforderungen) und C (grundlegende Anforderungen).”

Kanton Luzern, Volksschulbildungsverordnung

På svenska betyder citatet att Sekundarschule delas in i nivå A med högre krav, nivå B med utvidgade krav och nivå C med grundläggande krav. Formuleringen beskriver undervisningens krav och förväntad arbetstakt, inte en elevs värde, ambition eller framtida möjligheter. En nivåplacering är ett sätt att organisera undervisning, inte en komplett beskrivning av vad en elev kan eller kommer att kunna.

För den som vill läsa den lokala informationen mer detaljerat finns också Kanton Luzerns dokument Sekundarschule: information för föräldrar och utbildningsföretag. Det är särskilt användbart för familjer som behöver förstå skolformens uppbyggnad och den lokala terminologin.

Så ska nivåerna A, B och C förstås

Det vanligaste missförståndet är att läsa A, B och C som en betygsskala. Det stämmer inte. I Luzerns Sekundarschule är bokstäverna namn på olika kravnivåer. Placeringen handlar om vilken undervisning som bedöms passa eleven utifrån aktuella förutsättningar och kunskaper.

Nivåerna ska inte heller användas som fasta etiketter. Elever utvecklas i olika takt, kan behöva olika typer av undervisning i olika ämnen och kan förändra sina studieförutsättningar över tid. Därför är det viktigt att skolan förklarar hur elevens utveckling följs upp och vilka rutiner som gäller om en nivåplacering behöver omprövas.

Nivå A: högre krav

Nivå A är avsedd för elever som för tillfället bedöms kunna arbeta mot högre krav. Det betyder inte endast att eleven får starka resultat på enstaka prov. Bedömningen inför övergången behöver ses i ett större sammanhang, där elevens kunskapsutveckling, arbetsförmåga och möjlighet att hantera undervisningens krav över tid är viktiga delar.

För vårdnadshavare är det relevant att be skolan förklara vad högre krav innebär i praktiken. Fråga exempelvis hur innehållet fördjupas, hur snabbt arbetet går framåt och vilket ansvar eleven förväntas ta för planering och uppgifter.

Nivå B: utvidgade krav

Nivå B innebär utvidgade krav. Den ska inte beskrivas som ett misslyckande eller som en otydlig mellangrupp mellan A och C. B är en egen undervisningsnivå. En mer hjälpsam fråga än om nivån är ”hög” eller ”låg” är vilka kunskaper, arbetsformer och fortsatta utbildningsmöjligheter som blir aktuella för eleven.

Elever behöver också få en begriplig förklaring av sin placering. Om en vuxen bara säger att en elev ”går i B” utan att förklara vad det innebär, finns en risk att bokstaven feltolkas som ett betyg eller ett omdöme om personen. Skolan bör i stället koppla förklaringen till undervisningens upplägg, elevens lärande och den fortsatta uppföljningen.

Nivå C: grundläggande krav

Nivå C innebär grundläggande krav. Det är inte samma sak som ett underkänt resultat. Nivån är en form av organisering av undervisningen. En elevs skolgång består dessutom av betydligt mer än nivåplaceringen: undervisningens kvalitet, återkoppling, språkliga förutsättningar, motivation, stöd och relationer kan ha stor betydelse för kunskapsutvecklingen.

Vårdnadshavare bör be om konkreta svar på vilka mål eleven arbetar mot, vad eleven redan behärskar, vad som behöver utvecklas och hur skolan följer upp framstegen. Det ger en mer användbar bild än att enbart fokusera på bokstaven C.

Hur går övergången efter årskurs 6 till?

Övergången från Primarschule till Sekundarschule är en viktig tidpunkt för både eleven och familjen. Kantonens övergångsinformation visar att det inte bara handlar om att välja en bokstav, utan om att gå vidare till nästa skolsteg och, i vissa fall, att orientera sig mot långtidsgymnasium.

Det är klokt att kontrollera skolans tidplan i god tid. Familjen behöver veta när informationsmöten och samtal hålls, vilka underlag som används, vem som har ansvar för olika delar av processen och när besked lämnas. Även när reglerna gäller inom hela kantonen kan den praktiska organisationen se olika ut i kommuner och på skolor.

Frågor att ta med till samtalet med skolan

• Vilka kunskaper och arbetsformer ligger bakom rekommendationen eller placeringen?
• Hur vägs lärarnas bedömningar, elevens utveckling och andra underlag samman?
• Är skolan organiserad med separata klasser eller med nivågrupper i vissa ämnen?
• Vilka ämnen kan nivågrupperas och hur påverkar det elevens schema?
• Hur följs elevens utveckling upp efter övergången?
• Vilka möjligheter finns om elevens behov eller kunskapsnivå förändras?

Det är bra att be om konkreta svar, gärna skriftliga när frågan har stor betydelse för familjens planering. Ett besked som ”nivå B passar bäst” blir mycket mer användbart när skolan också förklarar vilka kunskaper eleven ska arbeta med, vilka förväntningar som finns och när en ny bedömning kan göras.

Olika sätt att organisera undervisningen

Sekundarschule kan organiseras på olika sätt. I en integrerad modell kan elever gå i samma klass men delas in i nivågrupper i vissa ämnen. Enligt Kanton Luzerns information gäller detta särskilt tyska, engelska, franska och matematik. En elev kan därmed ha gemensam undervisning med sin klass i vissa delar av veckan och nivåindelad undervisning i andra delar.

Detta är viktigt för den som försöker förstå nivåerna. A, B och C behöver inte alltid betyda att tre helt separata skolor eller tre helt avskilda klasser finns. För att få rätt bild behöver man fråga hur just den aktuella skolan arbetar. Informationen om övergången på Kanton Luzerns officiella övergångssida är en lämplig utgångspunkt, men skolan kan förklara hur den lokala modellen fungerar i vardagen.

Vad kan en integrerad modell innebära?

• Elever kan tillhöra samma bas- eller stamklass under delar av veckan.
• Vissa språkämnen och matematik kan genomföras i nivågrupper.
• Eleven kan möta olika grupper och lärare beroende på ämne.
• Schema, läxor och bedömning kan behöva samordnas mellan flera undervisningsgrupper.
• Kommunikationen mellan hem, elev och skola blir viktig, eftersom upplägget kan vara mer komplext än i en helt sammanhållen klass.

En integrerad modell säger i sig inget om undervisningens kvalitet. Det avgörande är hur tydligt skolan planerar, undervisar, återkopplar och följer upp elevernas lärande. För familjen är det därför bättre att fråga om konkreta arbetssätt än att försöka avgöra allt utifrån modellens namn.

Skillnaden mellan Luzerns nivåer och Sveriges betyg

I Sverige går barn i förskoleklass och grundskola. Vid en vardaglig jämförelse är högstadiet den närmaste svenska motsvarigheten till Sekundarschule i Luzern. Men jämförelsen har tydliga begränsningar. Svensk grundskola bygger på gemensam undervisning som ska anpassas till elevens behov, medan Luzerns Sekundarschule har en uttrycklig organisation med kravnivåerna A, B och C.

I Sverige används A–F som betygsskala. A–E är godkända betygssteg, medan F är ett icke godkänt betyg. Därför går det inte att översätta exempelvis ”Sekundarschule B” till ”betyg B”. Bokstaven B fyller helt olika funktioner: i Luzern beskriver den en undervisningsnivå, medan den i Sverige beskriver en elevs betyg i ett visst ämne.

Svenska elever får dessutom betyg ämnesvis. En elev kan ha olika betyg i exempelvis matematik, svenska och engelska. I Luzerns nivåsystem är den centrala frågan i stället vilken kravnivå undervisningen organiseras på, ibland ämnesvis i en integrerad modell. Samma bokstäver används, men de besvarar olika frågor.

En enkel minnesregel

Fråga först: Handlar bokstaven om undervisningsnivå eller om betyg? Om det gäller Luzerns Sekundarschule A, B eller C handlar den om undervisningsnivå. Om det gäller svensk grundskola och A–F handlar den om betyg i ett ämne.

Råd till svenska familjer som möter systemet

Familjer som flyttar mellan Sverige och Schweiz kan lätt använda fel ord. En svensk elev kan vara van vid att tala om betyg, kunskapskrav, årskurs och stödinsatser. En skola i Luzern kan i stället tala om övergång, kravnivå och Sekundarschule. Be om förklaringar i skrift om något är oklart, särskilt om skolbytet sker under en pågående utbildning.

1. Be om en begreppsgenomgång. Låt skolan förklara vad nivå A, B och C betyder lokalt och i vilka ämnen nivåindelning används.
2. Skilj på tidigare betyg och ny placering. Svenska omdömen eller betyg kan vara viktiga underlag, men de är inte samma sak som Luzerns nivåer.
3. Fråga om språkstöd. För en elev som är ny i tyska eller franska kan språket påverka hur lätt det är att visa sina ämneskunskaper.
4. Efterfråga en plan för uppföljning. Be att få veta när elevens situation ska följas upp och vem som kontaktas vid frågor.
5. Involvera eleven. Eleven behöver förstå sin placering som ett stöd för undervisningen, inte som en permanent etikett.

För svenska familjer är det också bra att komma ihåg att den fortsatta vägen efter Sekundarschule behöver diskuteras utifrån den lokala studie- och yrkesvägledningen. Dra inte långtgående slutsatser enbart av en bokstav. Fråga i stället vilka konkreta behörigheter, övergångar och alternativ som gäller för just elevens situation.

Vanliga frågor

Är Sekundarschule A samma sak som det svenska betyget A?

Nej. Sekundarschule A i Luzern betyder att eleven går på en undervisningsnivå med högre krav. Det svenska betyget A är däremot ett betyg i ett ämne. Samma bokstav har alltså olika funktion i de två systemen.

Är nivå C ett underkänt resultat?

Nej. Nivå C står för grundläggande krav i Luzerns Sekundarschule. Det är en undervisningsnivå, inte ett betyg och inte ett uttryck för underkänd prestation. För att förstå vad den innebär för en enskild elev behöver familjen tala med den aktuella skolan om undervisning, uppföljning och fortsatta vägar.

Går alla elever i separata A-, B- och C-klasser?

Inte nödvändigtvis. I den integrerade modellen kan elever gå i samma klass men delas in i nivågrupper i tyska, engelska, franska och matematik. Skolans organisation behöver därför alltid kontrolleras lokalt.

Kan en elev byta nivå?

Nivåplaceringen ska inte förstås som en oföränderlig identitet. Elevens utveckling och skolans rutiner spelar roll. Familjen bör därför fråga den aktuella skolan hur uppföljning, samtal och eventuella nivåbyten hanteras i praktiken.

Är Sekundarschule samma sak som gymnasium?

Nej. Sekundarschule i Luzern är skolsteget efter Primarschule. Kantonens övergångsinformation skiljer dessutom mellan vägen till Sekundarschule och vägen till långtidsgymnasium. Ordet gymnasium ska därför inte användas som en direkt svensk översättning av Sekundarschule.

Sammanfattning

Sekundarschule A, B och C är nivåer inom den schweiziska kantonen Luzerns utbildning efter primarskolan. A innebär högre krav, B utvidgade krav och C grundläggande krav. Bokstäverna är inte betyg och kan inte översättas direkt till den svenska betygsskalan A–F.

Den närmaste svenska jämförelsen är högstadiet i grundskolan, men systemen är olika organiserade. Sverige har inte en nationell A-, B- och C-indelning av elever i högstadiet. För familjer som berörs av övergången är de viktigaste frågorna hur den lokala skolan är organiserad, vilka ämnen som nivågrupperas, vilket underlag som används och hur elevens utveckling följs upp.

Referenser

1. Kanton Luzern: övergång från Primarschule till Sekundarschule eller långtidsgymnasium
2. Kanton Luzern: Volksschulbildungsverordnung
3. Kanton Luzern: information om Sekundarschule för föräldrar och utbildningsföretag
4. Bildung Zentralschweiz: Kanton Luzern Sekundarstufe I